Hamnade i bilkö på väg hem från jobbet. Tre studentflak låg framför mig och hastigheten låg väl på 10 kilometer i timmen. Först kände jag mig irriterad, stressad över att jag som var på väg från a till b blev stoppad av tre långsamma studentflak med glada och berusade ungdomar som firade in vuxenlivets start. Vad var det att fira, undrade jag surt för mig själv. Att de inte förstår hur bra de har haft det och att allt vänder från och med nu. Musiken öste ur pa-anläggningarnas enorma högtalare och studenterna på studentflaken sjöng och skrålade glatt med.

De verkade inte ha några som helst bekymmer i världen och inte minsta fundering om hur deras studentflak förhindrade min färd till b. Plötsligt insåg jag där jag satt att jag blivit en riktig gnäll kärring, precis en sån som jag såg ner på när jag var i deras ålder och jag skämdes som jag aldrig skämts förut. Varför störde det mig så mycket att jag en fin dag som denna blev lite försenad av några studentflak, till vad hade jag så bråttom? Hem skulle jag ju alltid komma och att sitta bakom ratten och sura över att solen sken och människor runt mig var glada och förväntningsfulla inför den framtid de skulle gå till mötes, det var ju inte klokt. Jag hade ju själv en gång i tiden känt samma glädje, jag hade själv stått full och skrålat på ett studentflak med tro på frihet och framtid. Där och då kom jag underfund med att det krävdes en stor förändring i min syn på livet och på den resan mot att kunna njuta av livet går jag nu.

Kategorier: Fest

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *